Veckan
Vad är det i det sociala livet som kan jämföras med snö?
(Om man tycker om snö vill säga)
I förra inägget så gnällde jag över hur dålig morgonträningen gick för plutonen, trodde denna veckan skulle bli kaos den också.. Måndag morgon så står det på schemat att vi ska ha braken utomhus, i militärbyxor (m90) och en underställströja (fältskjorta 90), sen tittade man på termometern, som visade 23 minus..
"Underbart" tänkte jag, man kunde ju knappt andas ute, utan att börja hosta eller få istappar i magen..
Men det var något mer som inte stämde den morgonen, Fendriken kom in jag sa att vi skulle ha braken inne, för han tyckte att det var "för jävla" kallt ute. =D Inte vanligt att befälen gnäller över sånt!
Det har i alla fall varit skit kul med träningen denna veckan, alla har varit väldigt motiverade och
alla har deltagit =) Har till och med fått höra från ca tio stycken att det till och med är roligt att
träna på morgonen nu =D
Det låter väl lovande? =)
(NER, UPP(EN), NER, UPP(TVÅ), NER, UPP(TRE)...
Jag har övat omhändertagande i veckan, på en stridsskadad. Totalt 6 omhändertagande.
Det gick bra, men det är riktigt mycket att tänka på, som man kommer på efteråt.
Befälen tyckte dock att vi var väldigt duktiga och hade en hög kompetens, trotts att vi
har så lite erfarenhet och inte har övat omhändertagande på denna nivån förut.
Väldigt roligt att höra =) Men...
En av oss två sjukvårdare ska vara "sjuksyster" på platsen och ska alltså fatta beslut och bestämma vad som ska göras med patienten. Jag har så jäkla svårt att hålla truten som sjuvårdare i detta fallet. Känner mig skit dum efter de gånger då jag har varit sjukvårdare och "tagit" över rollen som "sjuksyster".
Det känns fel att inte säga och göra det som kommer upp i huvudet, angående patienten.
Men det är väl bara att ta sig i kragen och lämna över ansvaret och försöka skita i vad man tänker på..
Detta är nog en större utmaning för mig än vad själva omhändertagandet kommer att vara..
I onsdags hade vi strid i skogen där det var mellan 50-100 cm snö, som vi gick runder i. Full utrustning, packning samt mitt vapen som väger ca 12.5 kg (Det blev ca 30 kilo totalt). Vapen är inte lite häftiga när de hänger runt nacken, så jäkla Otympliga..
Man tror ju att strid innebär att man ska ligga och skjuta på varandra hela tiden, vi gick i 1 h och 45 minuter och stred i ca 15 minuter..
Det var vård på torsdagen, då övade vi sjukvårdare omhändertaganden, så vi "kunde" inte vårda våra vapen,
så de fick de andra göra åt oss.. Snacka om att man känner sig bra dum! Känns lite som om att man kommer
bli en lite Outsider som sjukvårdare, från övriga gruppen..
I fredags hade vi nog den mest "givande" dagen någonsin! :P
Vi gick igenom ALL utrustning som vi har, plagg efter plagg.. (strumpor, håll upp...)
Det tog nästan tre timmar. Sen skulle vi städa hela vår våning som vanligt (torka lister, lampor, karmarna under sängarna, glovbrunnar, torka golv...
Där efter så flyttade vi från södra byggnaden till norra. Känns riktigt knepigt nu, allt är spelgelvänt!
Dörrarna öppnas på andra hållet, toaletten som låg åt vänster förut ligger åt höger nu osv...
Har knappt hunnit vara där, men har ändå lyckats gå fel ett antal gånger :P
Rummet var tvunget att se identiskt ut med det vi hade bott i förut, så det var möblering på hög nivå!
Dessutom var vi tvungna att städa denna våningen också, det var riktigt mycket skit och riktgit äkligt!
Kom hem, datorn hade krachat.. Suck..
Fick hjälp av kusinen! =) Så nu funkar den igen, kostade dock 400 kr..
Igår så såg jag och bästa kompisen Jonas AVATAR :D
Enormt bra film! 3D är succe, man lever sig in i filmen på ett helt annat sätt!
Underbar film, nästan så att man fällde en tår eller två =)
Vackert..
Sen klippte JAG Jonas :P Har ju dock bara klippt min bror (med sax), en gång.
Men det blev väl inte så pjåkigt ändå :P
Att fixa med hår är riktigt roligt, fast nu har jag ju snaggat av mitt sen ett par månader =),
saknar dock att hålla på och fixa med vax och sånt.. =/
Senare på kvällen drog vi hem till Linn, träffade henns mormor, morfar, farmor och gammelfarmor =)
Vilken härlig släkt de är, hade väldigt roligt och trevligt! Känner sig riktigt välkommen, alltid!
Spelade "när och fjärran", det gick åt pipan :P
Länder, namn, huvudstäder, kände personer är inte min grej dirket! :P
Men de var kul ändå =D Känner sig lite mer blåst än vanligt bara ;/
Idag bär det av till spegelvända ING2 igen..
Imorgon ska vi öva omhändertagande på FLERA stidsskadade,
det är ju tur att man hinner lära sig att ta hand om en först! :P
Jag vill åka iväg, bara sticka och njuta av den härliga snön!
En Låång vecka...
- 85 armhävningar på 1 minut
- 120kg bänkpress
- 150kg marklyft
- 32kg hantelcurl
Vi har utrustat våran "Ambulans", lite mer grejer än vad en riktig ambulans har, kanske lite mindre avancerad utrustning :P Har fått 2/3 av utrustningen och det känns redan som om att vi har fått för mycket! :)
Det blir fyra månader i detta fordonet, gäller inte att tröttna på inredningen :P
Köpte en bra bok igår så att man kan sysselsätta sig med något,
när man inte har en skadad patient :)
Ibland gillar jag inte mig själv för att jag tar så mycket ansvar över saker som jag
egentligen inte bör engagera mig i. Det tar lite för mycket energi, fast det märker
jag dock inte förens efteråt. :/
Jag är fysombud på min pluton, vilket betyder att jag ansvarar för att plutonen tränar
och håller en god fysik. Det är inte alltid så lätt att motivera personer som inte ser någon mening med träningen.
Men det är ju bara att göra sitt bästa och försöka få folk motiverade! :)
Plutonen har blivit lite förslappad under senare tid, så det har varit en tråkig vecka för mig som fysombud!
Man har något som kallas BRAK(Bröst, rygg, armar, knä), varje morgon.
Detta är något som jag bland annat ansvarar för. Har dock ingen befogenhet att tvinga folk till att träna, så säger
de nej till att träna så kan jag inget annat än att försöka motivera dem.
Har fått "fingret" många gånger denna veckan av personer som SKITER i vilket, även om det är ordervägran
när man inte medverkar på braken(om man inte är sjuk), eftersom den är schemalagd.
Har känt mig som en idiot varje morgon, speciellt när man får "fingret".
Pallade inte vara "mig" längre, så gick till befälen och berättade läget angående braken.
Nu blir det ändring, så nu kommer befäl att medverka på morgonen för att se till att braken genomförs som den ska..
Suck!
Känns trist att det ska behöva bli en så stor sak av något så litet..
Men känner mig hellre som en idiot en gång, än varje morgon..
Hoppas bara på att det ska bli bättre nu och alla verkar vilja ösa på nästa vecka!
Tummen upp för det! =) 
..
Träningen går galet bra i alla fall :D
Har börjat träna crossfit i två veckor nu, och det är väldigt mycket roligare än vanlig styrketräning!
Kolla själv =) www.Crossfitnordic.se
Skriver träningsdagbok också, men har inte riktigt bestämt mig för vilken jag ska skriva på :P
www.shapelink.se
el.
www.funbeat.se
Pepp låten:
Speak to me, when all you got to keep is strong
Move along, move along like I know you do
And even when your hope is gone
Move along, move along just to make it through
Move along
Move along
Väla
Träffade Jonas idag och gick bland annat på väla = )
Det var trevligt =) som vanligt så snackar vi skit om varandra hela tiden :P
Om folk inte tror att vi är syskon så tror de att vi är gifta, "låter som ett gift par"
Alltid lika roligt att höra :P
Blev en dyr dag :)
Köpte svarta jeans =)
En T-shit
och lite annat ;)
Herregud vad folk kan se ut :P Har inte alla speglar hemma? :P
Min hund Tessie höll på att drunkna i veckan! :O
Jag bor på landet på en bondgård och har två jätte stora gödselbrunnar.
Dessa brunnar är ungefär 5 meter djupa, och gödsel är precis som kvicksand.. man bara sjunker...
Tessie hade i alla fall trillat i där på något sätt, lyckats ta sig upp som tur var!
Tänk om hon hade drunknat?
Vi hade ju ALDRIG hittat henne! :'(
Usch, kan inte tänka tanken! :S
MIN HUND..<3
Förlåt! Men jag tycker om dig,
det bara blev så!
"Jag struntar i om du är sjuk, för jag är sjukt..."
= )
Varför blogg?
Jag har haft en blogg förut, men då handlade den bara om jobbiga saker... och, Hur kul är det att läsa? :S
Tänkte göra ett nytt försök! =) Jag menar livet är väl lite mer än motgångar?
Så är det just nu i alla fall! :)
Jag tänker i alla fall inte skriva värsta presentationen om vem jag är, det framgår väl efter ett par inlägg..
- Lumpen
- Singel
- Framtiden
- Kärlek?
Ikväll är det dags igen! 18.40 går tåget mot mitt andra hem (ING2), sen sju månader tillbaka. Det har gått sjukt fort och en jäkla massa saker har hänt under tiden!
Såhär är det: Den jäkla resan tar 4 timmar, drygaste biten är nog när man hoppar på samåknings bussen, det är varmt, svettigt, och alla ligger och snarkar, Jippie!. Det enda som är positivt är att det möjligen kan
vara en bra film =) Jag menar sist var det ju snapphanarna både på resan dit och hem, Fy fan vad dålig den är! Varför sätter man igång samma film två gånger? Seriöst..
Det finns ju gränser ellerhur!
Jag gör lumpen i totalt 11 månader varav sju har gått och jag har inte börjat med min befattning än!
Börjar den imorgon! Ska bli kul, men det var en väldigt lång väntan, dock en rolig sådan! :D
Vad jag ser fram emot i veckan är att äntligen komma igång med min befattning och börja arbeta med min Sjuvårdsgrupp =)
För det är ju så, jag är sjukvårdare (Bestämmer vem som ska leva och vem som ska dö?)
De har lärt oss att den viktigaste tiden vid en olycka är de första tio minutrarna (The golden hour).
Det är preics där jag kommer vara, vill vara, för att kunna hjälpa och säga att allt kommer bli bra!
Kunna bidra med att allt verkligen blir bra! Oavsätt hur mycket blod som ligger på marken.
Det värsta med att vara sjukvårdare är väl att man inte kan göra så mycket egentligen, eller man får inte..
Jag hatar när man kommer till steget då man inte kan göra mer, då man bara ser hur orken sakta försvinner i blicken på den skadade, och allt man kan göra, om man ska se till vilka behörigheter jag har som sjukvådare, är att bara se på.. Jag får inte ens säga att personen är död.
Fast vill man det egentligen? :S
Singel.
Om fyra dagar är det 2 månader sen jag blev singel, från 1 år långt förhållande.
Det känns bra nu, men det kändes inte okej att göra slut på ettårsdagen, första dagen på jullovet, dagen innan...
Men sånt går ju inte att styra!?
Det är väl det negativa med lumpen, tiden står stilla under veckorna och när man kommer hem så ser man att tiden inte alls har stått still. Det är nog något man aldrig kommer att vänja sig vid.
Eller så är det verkligheten här hemma som aldrig kommer kunna anpassa sig.
Frida, mitt ex. Hon gjorde precis allt det där som hon sa att hon inte kunde göra.
Man tappar ju endel förtroende för tjejer eller man tror att de är en person men visar sig att vara den totala motsatsen, men sånt kommer aldrig att komma fram i början av ett förhållande.
"Att göra saker rätt, är inte detsamma som att göra rätt saker."
Fast det hjälper ju att prata med varandra, sjukt viktigt har jag lärt mig nu.
"Ur allt ont kommer någotnting gott", brukar mamma alltid säga!
Framtiden
Jag har ju gjort den här utbildningen på tio veckor nu, för att bli sjukvårdare.
Eftersom vi skulle få se hur det var i verkligheten som lägger man på tre veckors praktik
på akuten och ambulansen. De tre veckorna är slut nu.
Men efter första dagen på akuten som visste jag precis var jag ville göra i framtiden.
När jag var en liten grabb så sa jag alltid:
"Jag ska aldrig jobba på sjukhus, den lukten, de vita väggarna, alla sjuka människor, usch vilken miljö"
Men det ser inte bättre ut än att jag kommer hamna just där!
Till hösten blir det att utbilda sig till sjuksyrra i malmö eller halmstad.
Där efter inrikta sig på intensiven, jobba där ett par år för att senare utbilda mig till ambulanssjukvårdare.
Där man kanske kommer fastna tills man blir pensionär?
Det är i alla fall precis där jag vill vara, oavsätt hur mycket eller lite pengar man tjänar på det.
Kärlek?
Det känns bra, det är spännande, det tycks inte finnas något negativt, det är kul, enormt mysigt och det känns verkligen som här vill jag vara.
När jag är kär så har jag alltid lika svårt att sätta ord på vad det är som gör att man känner, det låter ju ganska underbart som jag beskrev precis. Men det jag vill säga egentligen, det går inte beskriva på något sätt.
Hur vet man då att det är rätt?
Jag vet att det är rätt när jag känner att jag inte kan sätta ord på varför jag tycker om personen, det liksom känns!
