109 dagar kvar
Snart är det MUCK! =)
Veckan har varit riktigt bra =)
Har övat omhändertagande på flera skadade, började i onsdags med fyra stycken, det tog 2 timmar.
I torsdags hade vi åtta skadade och det tog 1 tmme och 25 minuter.
Kul att se utvecklingen! =) bara på en dag. :)
Det kommer bli skit bra detta! :) 109 dagar kommer gå snabbt :) Och jag kommer nog att utvecklas enormt mycket :)
Vi satt och väntade i vagnen på att ett larm skulle komma in, värmen var på för fullt så att utrustningen skulle bli varm, för att patienterna inte ska bli mer nedkylda. Svetten hade redan börjat rinna innan vi fick larmet. Artellerinedslag flera skadade över allt..
Jag och Anton taggartill som vanligt, tänker vad som komma skall, och innan vi springer ut så gör vi en high five och puchar på varandra. Anton är Nurse så han springer ut först med sjukvårdsväskan, han tar höger sida av fordonet och tanken är att jag ska ta vänster, men där var bara snö så jag sprang också höger och möter den fösta skadade, chockad, splitterskada i överarmen samt i vänster hand. Han är vaken och pratar flitigt, berättar att de var minst åtta stycken på platsen. Jag försökte sätta honom i snön och bad honom att vänta där.
Yeah right att han satt kvar.. :P
Ser nästa skadad som ligger helt stilla 15 meter ut i snön. Jag har vapnet på ryggen och oxygenväskan i händerna. Det är ca 50 cm snö så det var bara att börja pulsa. Efter några meter gör jag en faceplant, upp igen, kommer fram, splitterskada i underbenet, i övrigt är han pigg och vaken, inga tecken på chock. Eftersom han inte hade en större blödning så gick jag vidare. Kommer fram till en bil som ligger upp och ner, två passagerare. Roslande andning, öppen (krossad) käke, ont i nacken. "liv före lem". Tvingas dra ut honom ur bilen för att kunna göra fria lufvägar. Anton har väskan och är ca 30 meter bort, så kan inte få tag på sugen som man kan använda för att ta bort ex. blod i halsen. Lägger honom i framstupa sidoläge och rensar så gott jag kan med fingrarna. Samtidigt som jag gör detta så pratar jag föraren för att se om han är vaken. Stöter på Anton på andra sidan, pratar snabbt med honom och berättar vad jag har hittat. Vi räknar totalt ihop till sju skadade. hmm. Första killen jag träffade sa minst åtta och han i bilen nämnde något om sju till nio stycken.
Vi har inte hittat alla!
Efter 25 minuter så hittar vi nummerr åtta, bakom en stor snövall, tarmarna hänger ut och blodtrycket är lågt, svarar inte på tilltal, reagerar på smärta, PRIO 1.
Föraren i bilen ligger på rygg med benen på ratten i högläge, klagar på smärtor i benet som han tror är brutet, plus att han har ont i magen. PRIO 1! Han måste iväg! Det rullar in en sjukvårdsvagn till, nu är Anton Lednings nurse. Han bestämmer alltså allas uppgifter och vem som ska åka föst och med vem...
En annan nurse kommer till mig och jag ber honom att ge min patient smärtstillande för att kunna flytta honom ur bilen. Det tar tio minuter innan det är bedövat. Springer till nästa... Efter en timme ropar min vagnschef som är Lednings coordinator, att det eventuellt kommer artelleri på denna platsen om tio minuter. Fyra skadade kvar på platsen, två som inte är behandlade. Killen som jag satte i snön i början är fortf chockad och springer runder som en yr höna och tjatar, tjatar på att vi ska hjälpa den och den.. Svetten bara rann, långkalsonger var inte att föredra den dagen.. Märkte jag.. Slängde upp patienten med underbensfrakturen på en bårmatta och släpade honom över snön, ett steg i taget, killen vägde till 95 kilo..
Två skadade som väntar på transport, två som sitter i min vagn och väntar på att vi ska åka. Eftersom vi var där först så måste vi åka sist. Vi får beskedet att artelleriet är bekämpat, hotet borta. Vi fortsätter i samma tempo, lastar in och rullar iväg...
High five med Anton, han var riktigt jäkla duktig som fixade det stora ansvaret! Min tur nästa gång! :)
Längtar till sommaren :)
Var iväg på väla igår och köpte en bok och koss porta pro hörlurar :) Jäkligt bra är dem! :)
När vi åkte hem så kände jag hur solen riktigt värmde genom bilrutan, uhh så skönt! :D
Det är ju delvis muck till sommaren, sen är det ju stranden som väntar, varma sommar kvällar och tillfälle att
kunna träffa vem man vill när man vill, igen :)
Slippa åka iväg varje söndag..
"Det bästa med ett problem är lösningen!"
Men är aldrig helt själv i lumpen, alltid folk som frågar var man ska, vad man ska göra, är man på gymmet så är det någon biffig kille som ryter till varje gång han lyfter sina vikter. Aldrig är det tyst och lungt innan man somnar.
Det är klart att det är kul att vara omgiven av massor av människor men man måste kunna komma iväg och bara vara med sig själv och pusta ut lite =)
Duschen! =)
Av med de millitära kläderna, bort från tjänsten, skruvar upp värmen så att det nästan bränns, slänger handduken och går in i duschen. Värmen gör att det blir svårt att andas i början, men sen vänjer man sig. Gör alla procedurer som man gör när man duschar... Vrider upp värmen ytterliggare, och lite till och lite till. Känner hur vattnet forsar ner över huvudet och ner på ryggen. Lutar mig med händerna mot kackelväggen och bara andas... Hör hur folk i andra duschar står jag sjunger och visslar och allt vad de gör, lutar huvudet lite fram och det enda man hör är ljudet av vatten som forsar ner över öronen. Försvinner in i min egna värd, skruvar upp värmen lite till, bara njuter av lugnet av det varma vattnet och "tystnaden". Inget prat, inga frågor, inga sånger, bara det eviga porlandet från vattnet.
Ut ur duschen, kroppen är helt röd från det varma vattnet, kroppen känns helt avslappnad och huvudet är helt tomt, man vill bara lägga sig på sängen och dra täcket över huvudet.
Sen kommer de vanliga kommentarerna "Har du bänkat eller? ;)"...
Har övat omhändertagande på flera skadade, började i onsdags med fyra stycken, det tog 2 timmar.
I torsdags hade vi åtta skadade och det tog 1 tmme och 25 minuter.
Kul att se utvecklingen! =) bara på en dag. :)
Det kommer bli skit bra detta! :) 109 dagar kommer gå snabbt :) Och jag kommer nog att utvecklas enormt mycket :)
Vi satt och väntade i vagnen på att ett larm skulle komma in, värmen var på för fullt så att utrustningen skulle bli varm, för att patienterna inte ska bli mer nedkylda. Svetten hade redan börjat rinna innan vi fick larmet. Artellerinedslag flera skadade över allt..
Jag och Anton taggartill som vanligt, tänker vad som komma skall, och innan vi springer ut så gör vi en high five och puchar på varandra. Anton är Nurse så han springer ut först med sjukvårdsväskan, han tar höger sida av fordonet och tanken är att jag ska ta vänster, men där var bara snö så jag sprang också höger och möter den fösta skadade, chockad, splitterskada i överarmen samt i vänster hand. Han är vaken och pratar flitigt, berättar att de var minst åtta stycken på platsen. Jag försökte sätta honom i snön och bad honom att vänta där.
Yeah right att han satt kvar.. :P
Ser nästa skadad som ligger helt stilla 15 meter ut i snön. Jag har vapnet på ryggen och oxygenväskan i händerna. Det är ca 50 cm snö så det var bara att börja pulsa. Efter några meter gör jag en faceplant, upp igen, kommer fram, splitterskada i underbenet, i övrigt är han pigg och vaken, inga tecken på chock. Eftersom han inte hade en större blödning så gick jag vidare. Kommer fram till en bil som ligger upp och ner, två passagerare. Roslande andning, öppen (krossad) käke, ont i nacken. "liv före lem". Tvingas dra ut honom ur bilen för att kunna göra fria lufvägar. Anton har väskan och är ca 30 meter bort, så kan inte få tag på sugen som man kan använda för att ta bort ex. blod i halsen. Lägger honom i framstupa sidoläge och rensar så gott jag kan med fingrarna. Samtidigt som jag gör detta så pratar jag föraren för att se om han är vaken. Stöter på Anton på andra sidan, pratar snabbt med honom och berättar vad jag har hittat. Vi räknar totalt ihop till sju skadade. hmm. Första killen jag träffade sa minst åtta och han i bilen nämnde något om sju till nio stycken.
Vi har inte hittat alla!
Efter 25 minuter så hittar vi nummerr åtta, bakom en stor snövall, tarmarna hänger ut och blodtrycket är lågt, svarar inte på tilltal, reagerar på smärta, PRIO 1.
Föraren i bilen ligger på rygg med benen på ratten i högläge, klagar på smärtor i benet som han tror är brutet, plus att han har ont i magen. PRIO 1! Han måste iväg! Det rullar in en sjukvårdsvagn till, nu är Anton Lednings nurse. Han bestämmer alltså allas uppgifter och vem som ska åka föst och med vem...
En annan nurse kommer till mig och jag ber honom att ge min patient smärtstillande för att kunna flytta honom ur bilen. Det tar tio minuter innan det är bedövat. Springer till nästa... Efter en timme ropar min vagnschef som är Lednings coordinator, att det eventuellt kommer artelleri på denna platsen om tio minuter. Fyra skadade kvar på platsen, två som inte är behandlade. Killen som jag satte i snön i början är fortf chockad och springer runder som en yr höna och tjatar, tjatar på att vi ska hjälpa den och den.. Svetten bara rann, långkalsonger var inte att föredra den dagen.. Märkte jag.. Slängde upp patienten med underbensfrakturen på en bårmatta och släpade honom över snön, ett steg i taget, killen vägde till 95 kilo..
Två skadade som väntar på transport, två som sitter i min vagn och väntar på att vi ska åka. Eftersom vi var där först så måste vi åka sist. Vi får beskedet att artelleriet är bekämpat, hotet borta. Vi fortsätter i samma tempo, lastar in och rullar iväg...
High five med Anton, han var riktigt jäkla duktig som fixade det stora ansvaret! Min tur nästa gång! :)
Längtar till sommaren :)
Var iväg på väla igår och köpte en bok och koss porta pro hörlurar :) Jäkligt bra är dem! :)
När vi åkte hem så kände jag hur solen riktigt värmde genom bilrutan, uhh så skönt! :D
Det är ju delvis muck till sommaren, sen är det ju stranden som väntar, varma sommar kvällar och tillfälle att
kunna träffa vem man vill när man vill, igen :)
Slippa åka iväg varje söndag..
"Det bästa med ett problem är lösningen!"
Men är aldrig helt själv i lumpen, alltid folk som frågar var man ska, vad man ska göra, är man på gymmet så är det någon biffig kille som ryter till varje gång han lyfter sina vikter. Aldrig är det tyst och lungt innan man somnar.
Det är klart att det är kul att vara omgiven av massor av människor men man måste kunna komma iväg och bara vara med sig själv och pusta ut lite =)
Duschen! =)
Av med de millitära kläderna, bort från tjänsten, skruvar upp värmen så att det nästan bränns, slänger handduken och går in i duschen. Värmen gör att det blir svårt att andas i början, men sen vänjer man sig. Gör alla procedurer som man gör när man duschar... Vrider upp värmen ytterliggare, och lite till och lite till. Känner hur vattnet forsar ner över huvudet och ner på ryggen. Lutar mig med händerna mot kackelväggen och bara andas... Hör hur folk i andra duschar står jag sjunger och visslar och allt vad de gör, lutar huvudet lite fram och det enda man hör är ljudet av vatten som forsar ner över öronen. Försvinner in i min egna värd, skruvar upp värmen lite till, bara njuter av lugnet av det varma vattnet och "tystnaden". Inget prat, inga frågor, inga sånger, bara det eviga porlandet från vattnet.
Ut ur duschen, kroppen är helt röd från det varma vattnet, kroppen känns helt avslappnad och huvudet är helt tomt, man vill bara lägga sig på sängen och dra täcket över huvudet.
Sen kommer de vanliga kommentarerna "Har du bänkat eller? ;)"...
Kommentarer
Trackback
